Det är faktiskt precis tvärtom för den biologiska mångfalden i växt- och djurlivet.
Faktiskt är så det så att motorbanor, bland annat tack vare aktiviteterna där, är mycket viktiga som boplatser för många sällsynta arter som inte trivs i den av människan hårdutnyttjade jord-- och skogsbruket. SVEMO har som tidigare meddelats ett samarbete med Nils Ryrholm (professor zoologi) för att utveckla just detta. Ett utbildningsmaterial håller på att tas fram.
En motorbana (här exemplifierat med en motocrossbana) har en struktur som är väldigt väl lämpad för att skapa rika miljöer för biologisk mångfald. De flesta banorna har topografiska skillnader som gör att det bildas slänter åt olika väderstreck vilket ger goda förutsättningar för en varierad biologisk mångfald, både under blöta och torra år. Banorna ligger ofta på väldränerad mark vilket per automatik skapar goda förutsättningar för flora och fauna. Banorna nöts kontinuerligt vilket ger det för många växter viktiga tillskottet av mineral/näring via dammet som sprids runt banan.
Säkerhetsskäl och behov av publiksikt gör att stora områden runt banorna måste hävdas, dvs. hållas öppna, vilket gynnar de arter som är beroende av att solen når ned till marken och kan värma upp den. Likaså behövs stora öppna ytor emellan vilket ger ytterligare plats för dessa hävdberoende arter.
På flertalet banor finns även vattendammar vilket gynnar arter knutna till vattenmiljöer samt arter beroende av tillgång till vatten, exempelvis vissa fåglar.
Sammantaget innebär detta att en motorbana, rätt skött, kan hålla mycket höga naturvärden och fungera som refug för biologisk mångfald och att denna mångfald minskar eller försvinner den dag körningen och störningen av marken upphör.
Med andra ord: Nedlagda banor innebär en förlust för naturvården och nationella naturvårdsmål.
Läs hela artikeln