Personlig utrustning
Tävlingar är öppna för både män och kvinnor, under förutsättning att vederbörande har den typ av tävlingslicens som krävs. Dessutom finns det bestämmelser om hur förarna ska vara utrustade. Hjälm är en självklarhet, men i tävlingssammanhang är också följande obligatoriskt: heltäckande overall, stövlar, handskar och ryggskydd.

Från moppe till 500cc-VM
Motorcyklarna som används i roadracing kan i stort sett bestå av vilket tvåhjuligt motordrivet fordon som helst. Uppfinningsrikedomen är enorm på området och det förekommer tränings- och tävlingsverksamhet för mopeder, minibikes, 80-kubiks racingreplikor, skoters samt allehanda standardmaskiner, supersport och superbike, därutöver renodlade racermaskiner. För att tillfredställa alla smakriktingar ryms också sk classic- och historisk racing inom roadracing-sporten. Det tävlas också med sidvagnsekipage.

Trender påverkar
Vissa klassindelningar, beroende på cylindervolym och antal cylindrar, är etablerade sedan många år tillbaka. VM i 125, 250 och 500 har pågått ända sedan 1949. Andra klasser är föremål för förändringar, beroende på förarnas intresse. Fördelningen mellan två-och fyrtaktsmotorcyklar har dock varit tämligen jämnt fördelad under många år.

Tekniskt reglemente
Oavsett vilken kategori förarna tävlar i ställs ett antal grundläggande krav på maskinerna. Det finns särskilda tekniska reglementen som beskriver vad som gäller.

Nybörjarlicens
För att få börja tävla i Sverige, behöver man genomgå en kurs för att kunna lösa en nybörjarlicens. Ett bevis på att föraren har de teoretiska och praktiska kunskaper som är nödvändiga. I licensen ingår en försäkring. Den kan mot en relativt måttlig kostnad kompletteras med ett mer omfattande försäkringsskydd.
För att ta steget upp i större tävlingssammanhang SM (Svenska mästerskapen) och så vidare gäller det att skaffa sig meriter i form av bra resultat. Alla har dock inte målsättningen att bli bäst. Men det bör inte hindra någon från att få vara med - på en lämplig nivå.